K2 eller K3 – vad är skillnaden?

Huvudregelverket för att upprätta redovisning är K3.  De flesta mindre bolag som möter årsredovisningslagens definition av att vara ett mindre bolag (under 50 anställda, balansomslutning 40 miljoner kronor och nettoomsättning under 80 miljoner kronor) kan dock i stället använda sig av K2-regelverket. Undantag finns också för publika bolag, moderbolag i koncerner som upprättar koncernredovisning eller företag som är fysiska personer eller dödsbon vilka inte får använda sig av K2-regelverket.

K3-redovisningen är ett så kallat ”principbaserat” och därmed mer flexibelt regelverk. Det kan ge en mer komplett bild av företaget då det i stället för specifika regler och instruktioner för varje enskilt scenario bygger på riktlinjer och allmänna principer. En del av de begränsningar som finns i vad som är tillåtet inom K2-regelverket finns inte i K3, exempelvis förbudet att aktivera egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar.

Vilket regelverk passar mitt bolag bäst?

Det finns inte något givet svar på detta utan bolaget egna situation kommer att påverkat detta. K3-redovisningen tar oftast mer tid och kräver högre kompetens vilket i sin tur medför en högre redovisningskostnad. K2-redovisningen medför vissa begränsningar – att inte få aktivera vissa tillgångar utan behöva ta upp upparbetade immateriella tillgångar som kostnader kan göra att bolagets räkenskaper ser sämre ut än verkligheten vilket påverkar kreditvärdighet och möjlighet för en god överblick hos externa intressenter.

Företrädare måste göra en sammanvägning av vilket regelverk som är lämpligt för just det aktuella bolaget. Finns det särskilda anledningar, exempelvis externa intressenter, så kan ett K3-regelverk vara det lämpliga. Om det inte finns andra faktorer kan det lämpligaste vara att hålla sig till det enklare K2-regelverket vilket minskar kostnader och är lättare att upprätta.

Att tänka på är att planera i god tid vilket regelverk som kan vara lämpligt för bolaget samt att samarbeta med rätt redovisningskonsult då somliga konsulter enbart arbetar med ett specifikt regelverk.